fredag 31 januari 2014

Var det bra så?

Har du också en känsla av att du vill någonting mer. Eller är det bra så här?
Bor, jobbar och umgås du precis så som du vill. Eller vill du någonting mer?

Hur mycket kontroll har du över ditt liv, egentligen. För vem är det som styr. Du?
Eller driver du bara med?

Kanske slirar du i ditt ekorrhjul.
-Hallå, kan jag få lite hjälp här tack. Jag har förlorat kontrollen.

Klart du skall få hjälp. Men det har ett pris. Hur mycket är du beredd att betala?
För hur ser du på ditt liv. Vad är det värt?

Blunda och känn efter. Vill du någonting mer eller var det bra så?





Ivrig längtan


Ibland när jag skall laga mat händer det att jag hittar någonting 
grönsakslådan som har skjutit skott. Då brukar jag lägga det på ett 
fat eller liknande vid fönstret för att få se det växa. 

Just i år är det lite extra spännande då vi kommer att förodla en massa
saker här i stan för att sedan plantera ut det på gården på landet. Något 
vi inte gjort tidigare år då vår högsta prioritet har varit att fälla träd i 
trädgården. Nu 30 träd senare har vi fått in tillräckligt med ljus för att 
kunna skapa den där prunkande och brokiga trädgården vi så länge 
drömt om.

Fredagsteckningen



torsdag 30 januari 2014

Dagens

Idag har Vera en klänning och ett par leggings från Duns. Själv
har jag en herrskjorta från Nudie Jeans, linne från Fillipa K och
byxor från Monki. (Ps: Jag är en REA-junkie. Det ska vara minst
50-70% nedsatt för att jag skall köpa ett märkesplagg, Ds)

Träningspeppen




Aldrig förr har jag sprungit mina 30 min så fort. I ren glädjefatt, över att jag inte är förkyld, slog jag tidernas rekord!

Igår kväll var det fullsatt på gymmet och alla löpband snurrade för fullt. Synkroniserad löpning är så häftigt. Brukar låtsas att jag är någon cool brud som jagar någon skurk tillsammans med resten av alla coola på löpbandet. Ljudet från fötter som slår ner exakt samtidigt dunk, dunk, dunk och tuff musik i högtalarna är riktiga actiontriggers.

- If you try to run, I’ve got six little friends and they can all run faster than you can. 
From Dusk Til Dawn





onsdag 29 januari 2014

Var skall den här vara?

Var skall den här vara, mamma?

Var skall den här vara, mamma?

Var skall den här vara, mamma?

Var skall den här vara, mamma?



Hur svårt kan det vara?


Enligt Sveriges Natur, Naturskyddsföreningen, rankas kriterierna "god", "nyttig" och "billig" högre än "ekologisk" när vi handlar vår mat.

En svensk jordgubbe besprutas ca 8 ggr innan den kommer till försäljning. Läskigt säger Naturskyddsföreningen, super doper läskigt säger jag. Önskar att den besprutade ytan syntes, att produkt var missfärgad och luktade illa. Så vi fattar, fattar vad det är vi faktiskt stoppar i oss. Och egentligen borde inte mataffärerna märka ekomaten eftersom det borde vara den "vanliga" maten och den konventionellt framställda borde märkas som den besprutade. Heja Oppeby i Nyköping!

Så är ekomat snart mainstream? Nej det finns en hel del myter att döda först vilket Naturskyddsföreningen jobbar hårt på med sin kampanj/artikel 8 sätt att döda myter om ekologiskt..

För hur svårt kan det vara? Att handla ekologiskt. 

Välj ut några eko-produkter som du vill köpa och få in en ny rutin. Naturskyddsföreningen tipsar: Kaffe, potatis, vindruvor och bananer är exempel på hårt besprutade produkter. Kött, och mejeri är ytterligare exempel på produkt som är lämplig att komma igång med. Själv känner jag även att ägg är en högt prioriterad eko-produkt.

Ekomat snart mainstream? Knappast, men jag hoppas. Gör inte du? 

Källa: Sveriges Natur och http://www.naturskyddsforeningen.se/



tisdag 28 januari 2014

Vår passion för string

Under en 10-års period har jag samlat på mig fina gamla prylar.
Jag har ärvt och loppisfyndat. 

Likaså Anders.

Så när vi flyttade ihop fick vi till en trevlig blandning av våra saker.

Skönt när det inte är en dragkamp om vilken inredningsstil vi ska ha.


Träningspeppen & Träningsdeppen

Jag kommer att ha två kategorier på mina träningsinlägg: 
Träningspeppen och träningsdeppen. 
Läs den som passar dig bäst eller slå på stort och läs båda.

Träningsdeppen
Sedan jag fick barn har jag aldrig haft problem med motivationen. Tvärtom. Är jag friskt så tränar jag. Dock är jag sjuk mest hela tiden......

...så när jag mot förmodan är frisk vill jag alltid ge allt på träningen eftersom jag inte vet när nästa tillfälle ges. Ett mardrömsår, ur ett träningsperspektiv, var jag förkyld tolv gånger- tack för den du söta lilla 3-åring.

Att få in en fungerande träningsrutinen är svårt, super svårt. Jag är sjuk trots god sömn, råkost, frukt, nötter och ett frenetiskt handtvättande. Frustrationen är total.

I går på lunchen var jag och sprang för att sedan hämta ett snorigt och blekt barn. Suck. Jag som nyss har blivit frisk från influensan á 3 veckor i sängen.

Apoteket hade en kampanj för en ett antal år sedan som lät typ så här...-"Efter ditt barns 35:e förkylning kan du börja känna dig lugn". Problemet med den kampanjen är att den inte nämner den arma föräldern som blir smittad av alla de 35 förkylningarna.......

.....så nu håller jag tummar och tår för att jag skall kunna träna under våren. Jag har ju trots allt en baddräktssäsong att ta hänsyn till.





måndag 27 januari 2014

Bland semlor och demoner

Ja, men så är de små uslingarna färdiga och står i kylen.





Traditioner och frustrationer

Överallt ser jag dem, statusuppdateringarna som skvallrar om en semeltid.
Jag sätter en deg och försöker ta ett beslut. Som många säkert redan har
räknat ut så får det inte plats en semla inom ramen för LCHFish.  

Jag bestämmer mig för att det är ok. Det är ok att baka till någon annan
än sig själv. 

För hur många undantag skall jag göra per dag, vecka, månad och år?
Många av våra traditioner bygger just på söta små ting. Men jag klagar inte
enbart vispad grädde är ju också gott.......

Dagens

(Jag måste verkligen göra rent spegeln i hallen. Super flammig.) Idag 
är Vera en elefant och har T-shirt, kjol och mysbyxor från Duns. Jag 
har leggings och klänning från Monki. Top från Weekday och halsduk 
från Granit. Jag klär mig ofta i lager på lager vilket även Vera trivs i. 
Perfekt på vintern då det är lite väl svalt inomhus.

söndag 26 januari 2014

I minnet står tiden still

Du åldras inte. Tiden står still. Du är alltid den samma. Snäll, mjuk och varm.
Det är jag som åldras. År läggs på år. Det är jag som inte är den samma. Kall, hård och kantig.

-Vi ses i mina drömmar.
Det var det sista jag sa till dig.

Sent om natten ses vi. Du håller om mig. Säger att allt kommer att bli bra. Att det är över nu. Du ber mig släppa taget.

Återigen lämnar du mig. Jag står kvar och ser efter dig när du går. Övar på att släppa taget men det är lika svårt idag som igår.

Letar i mitt minne efter en doft, en känsla. Söker efter en trygghet jag har förlorat. Var tog den vägen?

Var tog du vägen?










Sy din egen påse



Känner ni igen påsarna? IKEA bjussade på en beskrivning för ett par år sedan. 
Jag har sytt flera olika påsar i olika färger, material och storlekar. Jag förvarar allt från halsband, spelkontroller till varma plädar i påsarna. Ibland syr jag en påse och lägger i en present för att ge bort. Till barn brukar jag säga att de kan förvara sina hemligheter i den.

Är ni intresserade av en beskrivning så skicka ett mail till 
info.kvarterbrokig@gmail.com eller kontakta IKEA så hjälper de säkert till.

Lunchtipset


Igår och idag jobbar Anders i skogen, 20 träd har blåst omkull, medan Vera och jag är kvar i stan. Under förmiddagen har jag gjort en enklare kikärtsgryta som vi ska ha till lunch. Fotografierna gör inte denna gryta rättvisa och jag kan försäkra er om att det är en
god och enkel maträtt. Sedan ett par år tillbaka har jag haft kurser i vegetarisk matlagning. Jag är inte vegetarian längre men har många enkla recept på lager som brukar vara bra för nybörjare.



Indisk kikärtsgryta
2 dl kikärtor
1 lök
1 grönsaksbuljong
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
1 msk curry
2 tsk kardemumma
1-2 kanelstänger
4 dl vatten
2 dl yoghurt naturell

Börja med att hacka löken fint. Bryn den tillsammans med olja på svag värme i en kastrull.
Tillsätt curry, kardemumma och pressad/riven vitlök. Bryn försiktigt.
Tillsätt vatten, grönsaksbuljong, tomatpuré, kanelstång och låt puttra på svag värme i 20 min. Nu ska lök bli mjuk och vätska reduceras tills grytan blir simmig. Tillsätt de redan förkokta kikärtorna, låt puttra 3-5 min. 

Till servering. Lägg i en klick fet yoghurt. En bit färskt bröd eller fullkornsris är också gott till!


lördag 25 januari 2014

Förlorad vänskap

Jag letar efter dig. Skriver in ditt namn i olika sökmotorer och hoppas på att du har gjort ett avtryck, lämnat ett virtuellt spår. 

Letar du efter mig?

På 20 år har världen krympt men du har aldrig känts så långt borta. Ett obesvarat brev postat i Sundsvall med frågan som hänger i luften. 

Vem är du nu?

Jag saknar inte dig. Jag saknar mig själv. 

Vem är jag nu?






Hur hänger allt ihop?

-Var inte mormor gammal när hon var 3 år?

Dagens

Idag är Vera en uggla och har på sig en top och mjuka shorts 
från Duns. Jag har en tröja från Weekday, klänning från 
Duns och leggings från Polarn & Pyret.

Lördagsgodis

Precis som jag är Vera en sucker för choklad i alla former. 
Vi köper bra ekologiska produkter och gör t ex egna chokladbollar. 
Med reducerad mängd socker har du en klart godkänd produkt för 
små sötsugna busrumpor.




fredag 24 januari 2014

Pang pang du är död

Med automatvapnet laddat rör han sig snabbt och smidigt runt det lilla huset. Han lägger sig i bakhåll redo att attackera. Spänstigt hoppar han fram och höjer sitt vapen mot fienden. På några sekunder har han tömt sitt magasin och kastar sig in bakom buskarna för att ladda om. Fienden är förvirrad och försökt till omgruppering sker. Mobiliseringen kommer av sig och en spontana fasthållning likt en gruppkram uppstår. Smattret från automatvapnet avbryter dem och likt yra höns sprider sig fienden igen för att söka skydd. En ojämn kamp utbryter. 

Jag står vid sandlådan och betraktar yrvädren. Road och oroad. För hur funkar det egentligen bland maskingevär och snuttefiltar? Barnen leker krig för att vid förlust trösta sig med en gossig filt. Barnen som ska börja nollan till hösten befinner sig kanske vid en brytpunkt. Jag retas och frågar om snutten skall få följa med till skolan och gömmas i skolbänken. 
-Ha, ha......nä. Du skojar bara! 
-Gör jag?
Jag är lika förvirrad som fienden i leken men hakar upp mig på att kontrasterna är så stora. Krigslekar och snuttefiltar. Är det så det funkar? Är detta bara ytterligare en fas barnen skall gå igenom? Då jag inte har några svar låter jag Vera bjuda mig på sandtårta med snökaffe. 

Fredagsteckningen

Under en lunch tidigare i veckan tillsammans med min gode vän från Fotohögskolan insåg jag att fredagsteckningen behöver lite bakgrund. Som min vän påpekade blir teckningarna roligare när det framgår att allt är baserade på verkliga händelser. 

Mitt konstnärskap får mycket av sin näring ifrån personliga noteringar och observationer av samhället. Mina verk är ofta baserade på efarenheter av hur fördomar, lustigheter och diskriminering ibland tycks vara svåra att skilja åt. Jag undersöker hur fristående händelser kan fogas samman till att bilda en fungerande enhet. Det skrivna språket ligger lika nära som det visuella och det är just kombinationer och krockar mellan dessa som ofta utgör mitt abrbete. En stark sammanhållande faktor är humor, både som skydd och som verktyg för undersökning och kritik. 





torsdag 23 januari 2014

Återbrukning

I mitt företag har jag kurser i bild och form för barn mellan 6-13 år. 
Ett kursmoment som brukar vara uppskattat är mackapär eller mojäng.
Vi använder oss då utav kartong, flirtkulor, piprensare, korkar, lock och
täckande färg. På bilderna ser ni en radio som är gjord av en äggkartong. 

Har ni barn hemma som tycker om att pyssla? Samla på er kartonger, korkar, 
lock och toarullar så har ni när andan faller på. Rekommenderad ålder för det 
här pysslet, utifrån min erfarenhet, är 3-6 år tillsammans med vuxen medan 
6-11-åringar klarar sig fint själva. 12-13-åringar brukar däremot inte vara så 
intresserade av den här typen av pyssel.



Prydnadsdjur

Jag har aldrig uppskattat riktiga djur. 

Jag uppskattar låtsasdjur. Uppstoppade och tillverkade djur.
Djur som inte behöver matas eller tas om hand. 

Djur som kan vara inomhus utan att hoppa i soffan.




onsdag 22 januari 2014

Vi tappra åretrunt-cyklister

Men hjälm, reflexväst och sadelskydd ger vi oss av på våra cyklar. Vi åker till våra utbildningar, jobb, vernissager, krogkvällar och träningspass. Smidigt och snabbt rör vi oss från A till B. Kanske låtsas vi att vi är lika snabba som BMW:n eller bussen, kanske stegrar vi en kortis eller gör en bred sladd bara för att vi kan. Varje dag utan undantag. I sol, regn, hagel, hård vind och snö. 

För ett par månader sedan skulle jag luncha med en god vän sedan 12 år. Jag parkerade min cykel för att möta henne. Jag ser att hon kommer rakt emot mig utan att egentligen se mig. 
-Hallå, hej här är jag!
-Oj, hej. Kände inte igen dig utan din cykel.

Jag var sju år när jag började cykla till skolan. Jag och min kompis åkte omvägar och gömde cyklarna för att inte få skit av de tuffa klasskompisarna. Men de kom på oss. Orden var hårda men vi fortsatte stolt att cykla varje dag, året om. 

Idag när jag läser GP blir jag givetvis glad när vi åretrunt-cyklister får uppmärksamhet. Hoppas på fler kampanjer framöver som främjar cyklandet!

Saker som blir kvar

-Varför ligger det en ost på golvet?
Det var där det började. Jag satt i soffan och ammade medan Anders går ut i köket för att hämta något att äta. Vad skulle jag svara? Hela eftermiddagen hade det legat en hushållsost på golvet som jag hade tappat tidigare på dagen. Jag hade förlorat greppet. Jag, kontrollhövdingen.

Månader passerar och en tisdag har dottern plötsligt en egen agenda. Skåp och lådor töms på innehåll, bokhyllor förlorar sina böcker och allt är en enda röra. Jag minns hur jag stressade runt och försökte rädda det som räddas kan. Rekordsnabbt förändrades vårt hem till ett prylfritt och barnsäkert hem. Helt ok. Absolut. Med lite andning och avslappningsövningar så fixade även kontrollhövdingen biffen.




Så här 3 år senare kan jag verkligen skratta åt min reaktion. För vad är problemet? Det blir lite stökigt, men än sen då.  Även jag har blivit väldigt skicklig på att gå i snirklad bana och skapa kreativa omvägar runt leksaker och klädhögar. Även jag kan skratta åt toapappret som har dekorerar kylskåpet i flera månader eller vispen som har suttit fast i badkarsproppen sedan maj 2013.

tisdag 21 januari 2014

Det spirar

De hårt nedklippta pelargonerna spirar i köket och jag drömmer om den 
annalkande odlingsäsongen. Efter att ha fällt ett 30-tal träd på gården i 
Dalsland börjar vi nu så smått att planera blomsterrabatter och grönsaksland. 
Vi funderar på att, förutom grönsaker av olika slag, odla stockrosor
och humle-humlestång, men är öppna för tips och ideér då vi är nybörjare 
på området.


Att våga säga ifrån

Jag funderar ofta på vad det är vi är så rädda för. Varför väljer vi så ofta att ducka. Jag skriver vi för jag är övertygad om att flertalet i världen vandrar omkring med kollektiva skygglappar. Ibland tar jag av mig mina skygglappar och säger ifrån. Jag säger ifrån när musiken är för hög på ICA:an eller när tanterna skapar onödigt mycket oreda bland reaplaggen på Åhléns eller när gubben före mig tar på alla frallorna utan att välja någon. 

Jag minns när min mamma flög upp från fåtöljen i vardagsrummet för att raskt öppna fönstret i badrummet. Stolt stod jag i hallen intill och hörde henne säga ifrån. Med skarpt tonläge bad hon de stora pojkarna sluta slå på den lilla ute på gården. Liksom min mamma säger jag ofta ifrån i den lilla världen, i vardagsvärlden där vi agerar varje dag. I den stora världen är jag feg. Och tyst. Låter andra ta smällen. 

I förrgår läste jag ett blogginlägg från en som vågar säga ifrån i den stora världen. I den stora stygga världen. I den världen där det absolut finns mycket stöd och uppbackning men också mycket ilska, hat och förakt. Jag syftar på Peter Larsdotters inlägg i våldtäktsdebatten Jag vill inte mer. Jag vill inte heller mer och försöker stötta honom med en uppmuntrande kommentar då läsare till o med går till personangrepp på grund av vad han vill åstadkomma. Regel nummer 1 vid meningsskiljaktighet. Gå aldrig till personangrepp. Håll dig till sak och du har ett konstruktiv gräl. 

Men ska vi säga så. Att nästa gång någon i vårt samhälle vågar säga ifrån i den stora världen så håller vi oss till spelreglerna. Inga fler fega personangrepp som inte för diskussionen framåt en millimeter och låt de som vågar säga ifrån träda fram.



måndag 20 januari 2014

Spillbitar

20 kr, så mycket kostade tyget till samtliga kuddar på bilden 
exklusive stoppning. Eftersom jag inte är särskilt bra på att sy är 
spillbitar bra att öva sig på.

Det blir även en härligt färgglad kollektion när butiken har bestämt
innehållet i den väl förseglade påsen.

LCHF och broccoli

Varje gång jag tränar tänker jag på broccoli. Inte då
och då utan vid varje träningstillfälle. Tid, plats eller
träningsform har ingen betydelse. Kokt, ångad,
stuvad eller mixad spelar heller ingen roll. Broccoli,
broccoli trummar min hjärna medan jag springer på 
löpbandet.

Eftersom min hjärna är fixerad vid tanken på broccoli
har jag också börjat att äta det. Mer eller mindre varje
dag. Ångad broccoli har ersatt potatis, pasta och ris.
Varför då? Jo, min kropp har en felaktig uppfattning om
 vad jag anser är en ok trivselvikt.

Under hösten 2013 började jag läsa på, Råsmart Familj
och Kostdoktorn. För vad är bra mat? Vad ska jag äta 
för att må bra samtidigt som min kropp släpper taget om
sina trivselkilon. 

Lösningen blev LCHFish. Ish därför att jag inte äter strikt.
Varken i dag eller i morgon. Jag äter all form av rotsaker, 
böner, linser, frukt och danskt osötat rågbröd. Godis, glass,
kakor, chips, vitt bröd och läsk äter/dricker jag sällan eller
aldrig. Jag går ner långsammare i vikt med LCHFish men
kanske kan jag upprätthålla denna typ lågkolhydratkost
resten av mitt liv.

Hur äter du?


söndag 19 januari 2014

Platsbrist

104 st sökande, 4 st får komma på intervju. Du är inte en av dem.
Min ömmaste punkt. Att inte få plats. Att inte behövas. 

Jag vill skapa mening utanför arbetslivet. Bygga upp en raserad självkänsla och börja om. Jag klamrar mig fast och vägrar förlora min identitet. Jag rustar mig för att stå rak när motvinden når kuling.

Jag börjar om. Skapar nytt. Ser i spegeln att åren går. Fina linjer i ansiktet skvallrar om ett åldrande. Ska jag kämpa emot? Kan jag bli 21 år igen så jag får börja om. Gå komvux som mamma bad mig om. Skippa alla år inom olika konstutbildningar och utbilda mig till någon som behövs. Om jag ber snällt, får jag det. 

Får jag börja om?








Marängmjölk och vilda cornflakes

Vad gjorde jag en söndagsförmiddag innan Vera? Jag minns inte.
Klart jag kan räkna ut vad jag gjorde på ett ungefär men fascinerande
snabbt faller det i glömska och blir ointressant.

Att vara kreativ utan krav är lika befriande som uppmuntrande. Frukost 
med fantasifullt innehåll följt av bubblande och poppande pyssel.
Att få pilla bort limrester från fingrarna eller tycka att mackapären blev
riktigt fin utan varken ritning eller plan.


Med hjärtat fyllt av bus klär vi oss nu varmt och går ut i snön och sladdar
med våra cyklar. Kör det snabbaste! Kör krångligt!