fredag 24 januari 2014

Pang pang du är död

Med automatvapnet laddat rör han sig snabbt och smidigt runt det lilla huset. Han lägger sig i bakhåll redo att attackera. Spänstigt hoppar han fram och höjer sitt vapen mot fienden. På några sekunder har han tömt sitt magasin och kastar sig in bakom buskarna för att ladda om. Fienden är förvirrad och försökt till omgruppering sker. Mobiliseringen kommer av sig och en spontana fasthållning likt en gruppkram uppstår. Smattret från automatvapnet avbryter dem och likt yra höns sprider sig fienden igen för att söka skydd. En ojämn kamp utbryter. 

Jag står vid sandlådan och betraktar yrvädren. Road och oroad. För hur funkar det egentligen bland maskingevär och snuttefiltar? Barnen leker krig för att vid förlust trösta sig med en gossig filt. Barnen som ska börja nollan till hösten befinner sig kanske vid en brytpunkt. Jag retas och frågar om snutten skall få följa med till skolan och gömmas i skolbänken. 
-Ha, ha......nä. Du skojar bara! 
-Gör jag?
Jag är lika förvirrad som fienden i leken men hakar upp mig på att kontrasterna är så stora. Krigslekar och snuttefiltar. Är det så det funkar? Är detta bara ytterligare en fas barnen skall gå igenom? Då jag inte har några svar låter jag Vera bjuda mig på sandtårta med snökaffe. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar