onsdag 12 februari 2014

Utan logik

Och så blev det så där igen.
Att meningarna går isär när barnet äntligen somnat före klockan åtta på kvällen. 
Som att vi inte klarar av oceaner av plötslig tid. Tid som vi inte har haft ihop på flera år.
När, hur och varför blev det så?
Att vi inte kan hantera oplanerad tid tillsammans utan meningsskiljaktigheter? 

När det väl är vår tur att sova kommer ångesten som ett skenande tåg. 
Var det verkligen så här vi ville spendera vår kväll tillsammans. 
Var det verkligen så här vår tid skulle slarvas och slösas bort.

Håller nu en tumme för att vårt barn har svårt att somna i kväll.
Att hon är törstig.
Att hon är varm.
Att hon fryser.
Att hon är kissenödig.
Att hon har monster under sängen.
Att hon helt enkelt inte kan sova utan sin mamma och pappa.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar